jag växte upp i en helt vanlig familj. Min mamma var hemma med mig och min syster medans min pappa jobbade. Vi bodde i ett litet hus i ett kvarter fullt med andra barn som vi lekte med! Skolan gick jätte bra och livet  var underbart! 

Eller inte...

Nej, så var inte min barndom, men jag önskade det. Min mamma och min pappa missbruk, lite olika droger : Heroin, amfetamin, tabletter, hasch och alkohol. Jag hade ingen bra barndom helt enkelt. Kom till dagis i smutsiga kläder och hade ingen bra hygien.

när min lillasyster föddes var jag jätte glad. kommer väl ihåg hut jag satt hos min farmor när telefonen ringde å de var mamma som berättade att min lillasyster kommit.

min lillasyster är en otroligt stark person som varit med om mer änän jag och som klarat sig bra här i livet. Jag är väldigt stolt över henne! Jag tog hand om henne när hon var för liten för att förstå, tog även hand om mamma när hon inte klarade ta hand om sig själv.Pappa minns jag inte så mycket av från min barndom.Soc tog ju tillslut hand om mig och min syster. Vi bodde i fosterfamilj i 7 år. De var också en jobbig period i mitt liv, men de ä en aannan historia.Jag har själv 2 underbara barn, och jag kan ibland inte förstå hur man kan låta ett beroende ta över ens liv på det sättet att barnen blir utan vårdande föräldrar. Visst jag jag fatta att detta varit en hård kamp för både min mamma och min pappa. Men ändå, man låter inte sina barn bli omhändertagna av enokänd familj. Missförstå mig inte nu bara ! Detta kommer inte bli en "tyck synd om mig" blogg. Men för att berätta om mig själv och för att kunna skriva min historia så måste jag berätta bakgrunden.Jag tycker inte synd om mig själv. Visst har jag hatat mitt liv många gånger när jag var yngre, men nu har jag insett att allt jag varit med om har format mig till den jag är idag.Jag har två underbara barn som jag älskar innerligt och dom fick mig förstå vilket ansvar man har som förälder. Och jag har lovat att aldrig utsätta dem för en tragisk barndom. Utan jag ska älska dem så som dom förtjänar att bli älskade och jag kommer aldrig lämna dem.Jag har inget agg mot mina föräldrar. Jag älskar dem. Men dom glömde ta hand om mig och de glömde min syster. Det var inte lätt att vara en Liten Frida.